Written by on 23 september, 2018

Det queera hiphop-pojkbandet Brockhampton är tillbaks efter inre turbulens med ett terapeutiskt album som är såväl kraftfullt och ärligt som bitvis trevande.

Mycket har hänt sedan Brockhamptons förra album. Det amerikanska hiphopkollektivet – eller pojkbandet, som de kallar sig – skrev i våras på ett skivkontrakt värt femton miljoner dollar. Strax därefter sparkades medgrundaren Ameer Vann efter anklagelser om grova sexuella övergrepp.

Ett färdigt album kastades och kollektivet var nära att gå itu. ”Iridescence” är terapin som räddade dem.

Mycket har hänt sedan Brockhamptons förra album. Det amerikanska hiphopkollektivet – eller pojkbandet, som de kallar sig – skrev i våras på ett skivkontrakt värt femton miljoner dollar. Strax därefter sparkades medgrundaren Ameer Vann efter anklagelser om grova sexuella övergrepp.

Ett färdigt album kastades och kollektivet var nära att gå itu. ”Iridescence” är terapin som räddade dem.

Den sårbara och queera manliga gemenskap som de blivit kända för märks nu tydligare än någonsin. Frank Ocean-inspirerade ballader om en vänskap som visade sig förljugen utgör konstant underton. Även de hetsigare hiphopbitarna – med influenser från brittisk klubbmusik – bär på berättelser om att krascha inför öppen ridå.

Slutresultatet är en kraftfull och ärlig, men bitvis trevande, återkomst. Inte så konstigt.

 


Reader's opinions

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *



Current track

Title

Artist